En gång fick jag frågan vad som var typisk svensk musik, och jag hade jätte svårt att hitta något bra. Dansband? Visor? Timbuktu? Håkan Hellström? Inget av alternativen tyckte jag gav en rättvis bild av svensk musik och svensken som står bakom den.
Det var innan jag kom i kontakt med Ecke Bergmans musik. Det är svensk musik, helt rakt igenom. Vi svenskar kan relatera till hans musik både i text, musik och de miljöer som han väljer för musikvideorna. Ecke har varit missionär i Australien bland Aborginerna under två år. Där arbetade han som pilot för att ge hjälp till bättre behövande. Nu har han dock lämnat värmen för en gård i Sverige, där han också spelat in sin musik.
Han sjunger om livet, som det är. Med och motgång och om Guds goda hand igenom allt. Han skriver att hans önskan är att hans musik ska kunna ge hopp och tröst samtidigt som den påminner lyssnaren om den större perspektivet.
Ecke skapar således musik som är behaglig att lyssna på, med ett djup att begrunda. Du har hört hans låt "Det är inte försent" på Premier och chanserna är goda att det kommer spelas mer av Ecke.
Tills nästa gång önskar jag er alla Guds rika välsignelse!
Som de flesta av er andra har också denna julen/nyåret ökat omfånget kring midjan. För en del av oss gör inte detta allt för mycket medan andra upplever en stark kallelse till gymmet. Jag själv har tagit en månads (!)
paus från gymmet och skulle verkligen behöva komma igång igen.
Så när vi väl är där och svettas gör vi det allt som oftast till peppande musik. För mig är musiken det som skapar drivet och kraften i min träning, speciellt när jag tränar i pass. Så som du kanske kan gissa nu är detta inläggets artist perfekt träningsmusik. Hiphop/rock som gör att du får det perfekta drivet, den där explosiva styrkan som är en förutsättning för att orka hela timmen ut.
Han heter Chris Greenwood men går under scennamnet Manafest. Född 1979 och kommer från Canada. Han har slagit igenom internationellt och har ganska liknande musik som Linkin Park och P.O.D.
Manafest sjunger mycket om sitt liv och vad han gått igenom, hans förhoppning är att andra ska kunna hämta tröst och styrka i hans musik. Hans tydliga budskap är helt enkelt "ge inte upp". Vilket inte är helt fel, vare sig det gäller vår träning eller vårt liv i övrigt.
Gud har lett in mig i en tid av extra mycket längtan efter att få tag på ännu mer av honom. Därför har jag helt tappat intresset att fylla mig med musik som fyller mig med orenhet, våld, begär och mörker. För faktiskt, om vi lyssnar på den mesta musiken som spelas så handlar det om att fylla begären i vårat eget ego. Helt tvärt mot Guds vilja med våra liv!
Detta innebär dock inte ett liv helt utan musik utan ett ännu större sökande efter livgivande musik för livets alla tillfällen. Min förhoppning är att Manafest kan få vara sådan musik, som fyller en funktion i ditt liv. Som puttar bort skräpet och istället kan fylla dig med hopp när du svettas.
Så heja oss alla när vi lyfter våra vikter, trampar på cykeln eller hoppar runt i våra pass!
