The Royal Royal

För en del av oss i vårt avlånga land har det varit årets bästa sommardagar. Här i Uppsala har solen strålat och jag har tagit ett antal dopp i sjön tillsammans med min 7 månaders son. Han stormtrivs och ångar på i sin lilla badring. Som alla vi svenskar vet blir livet lite enklare på sommaren, men vad vore en sommardag utan en guldkant av musik som perfekt inringar dagen? Senare när vargavintern inte tycks släppa greppet kan man smyglyssna på dessa underbara sommarlåtar och förnimma värmen, lukten och smaken av jordgubbar med förstaklassig gräddglass. Mina sommardagar blir ackompanjerade av två bröder som tillsammans utgör gruppen The Royal Royal.

Nathan och Gabriel Finochio gör helt sin egna grej, men med stil och på ett inspirerande sätt. De är uppväxta i ett pastorshem i Kanada
där musiken fick vara levande. Det ena ledde till det andra och förra året släppte de ett album i två varianter. Ett bra ord för att beskriva musiken är rolig. Det sprudlar av glädje och jag sjunger gärna med. Deras texter är lätta att lära sig och bärs av den väl sammanvävda musiken.

Jag berättade förut att jag försöker matcha de jag skriver om med "icke-kristna" band. Det är svårt att rättvist jämföra The Royal Royal med någon annan. Om möjligt kanske Passion Pit, men det är ändå inte klockrent... Musiken de skapar är alltså en form av pop, men med helt klart en unik touch, och kanske ett lite mer cleant sound än Passion Pit.

På youtube finns ett flertal videos med The Royal Royal. Men de är alla akustiska och i spännande utomhusmiljöer. Jag tycker att man i det avskalade möter bröderna och får en bild av vilka de är. Att de är precis som du och jag, men till skillnad från mig med en fantastisk musikalisk förmåga och vackra sångröster.

Deras musik är i vilket fall en ren lovsång och hyllning till vår allsmäktige Gud. Den passar perfekt till varma, roliga, soliga, busiga, sköna sommardagar.

Önskar er en fortsatt härlig sommarvecka!

- M

Linn Mårdstam

Veckorna går som vanligt med snabba steg och det är återigen dags att tipsa dig, kära läsare, om ett guldkorn inom den kristna musiken. Jag har tagit det som en utmaning att hitta kristna artister som motsvarar andra ickekristna artister. Igår frågade jag en väninna vad hon lyssnar på nuförtiden. Hon sa att hon gillar svenskt och lugnt. Hon nämnde några klassiker som Lars Winnerbäck, Håkan Hellström och Lana Del Rey. Efter en stunds tänkande tipsade jag henne om dagens stjärna - Linn  Mårdstam. Men för att mer specifikt matcha Linns musik skulle jag personligen säga Lisa Ekdahl och Veronica Maggio.

Linn är en småländsk kvinna som nu befinner sig i Stockholm. Hon har hittills publicerat ett album som så fyndigt heter "Den första skivan". Den musik hon gör är inte helt lättlyssnad, men oerhört genomtänkt. Det kan vara lite knepigt att placera musiken i en genre. Spontant skulle jag säga singer song writer, pop, eller varför inte bara genren Mårdstam. Till skillnad från Lana Del Rey har Linn valt att publicera ett mycket avskalat album utan speciellt många sidoeffekter. Hon skriver om just detta på hennes hemsida, att musiken är enkel. Hennes förhoppning är att låta skivan ha samma sound som en mindre spelning. På grund av detta blir musiken personlig och jag kan tycka det känns som om Linn sitter vid pianot i vardagsrummet tillsammans med mig.

Trots den avskalade musiken är den som jag skrev, genomtänkt. Det märks att bakom varje låt finns många timmars arbete. I sångerna sjunger hon till oss om korset och livet i Kristus. Att bekänna synd, låta Jesus gå först och att få en uppväckt ande.

"Den första skivan" består av 10 låtar som passar för olika skeenden i livet. För vart vi än befinner oss är Jesus vår mittpunkt och gemensamma nämnare. Jag hoppas att du kommer uppskatta Linns musik lika mycket som jag gör. Och tillsammans ser vi fram emot nästa skiva.

Jag har tyvärr inte hittat något bra youtubeklipp med hennes musik. Men du hittar den lätt själv på spotify, eller så köper du hennes skiva via hennes hemsida http://linnmardstam.se/

Som du ser här till höger kan du rösta på vilket musiktips du tyckt bäst om av de senaste fyra inläggen. Passa på att göra din röst hörd!

På återseende,

- M

Lovelite

När jag och min familj åkte till kyrkan igår började min man prata med mig om Guds helighet. Han sa att för att vi fullt ut ska kunna lovsjunga Gud så behöver vi få en djupare förståelse om hans helighet. När vi i samförstånd konstaterat att lovsång handlar om att ära, lova och prisa Gud konstaterade vi också att mycket lovsång är densamma. Vi efterfrågar alltså lovsång som prisar och ärar Gud- Lovsång som blir till när Gud får röra vid våra hjärtan.

Jag ska idag skriva om ett band som gör sådan lovsång. Äkta, sann och lite djupare än annan "vanlig" lovsång. Bandet heter Lovelite. Deras musikstil kallas euro-pop och har influenser från artister som Bon Iver och New Order. De blandar alltså indie med det bästa av synthpopen. Resultatet blir en lovsång likt ingen annan. Det står inga tvivel om att varje ton är en lovprisning till Gud.

Bandet leds av ett gift par, Andrew och Jen Polfer. De andra två medlemmarna heter Brandon Burr och Jonathan Hall. De har släppt tre skivor sedan 2008 och varje album är självständigt finansierade, precis som Dominic Balli.

Som lite kuriosa kan sägas att de valde att ge bort det första albumet, "All Color". De gav då bort runt 20'000 nedladdningar. Man kan också få tag på alla låtarnas ackord och texter på deras hemsida, helt gratis.

Min personliga favoritlåt är från deras senaste album In Three Persons och heter "Teach Me". Det är en enkel bön om att låta Gud få mer utrymme. En bön om att Gud ska vara allt. Det är en bön till mjuka toner, och när jag hör dem vill jag själv böja mina knän och tillbe vår allsmäktige fader.

Teach me patience in the fire

Teach me gentleness toward hate

Teach me to be wanting only You

Vill du veta mer om dem så besök gärna deras hemsida www.lovelite.com

Du får gärna kommentera eller skicka mail till mig på musikbloggen@premierradio.se om du vill tipsa mig om musik!

Önskar dig en trevlig vecka,

- M

Dominic Balli

Denna veckans inlägg tillägnar jag en, för mig, ny artist. Han heter Dominic Balli och kommer från Kalifornien. Som du kan se på bilden har han långa dreads som lite stereotypt skvallrar om att han gör reggaemusik. Men han spelar inte bara musik med skönt gung i, den musik han gör är oerhört välgenomtänkt. Texterna är mycket välskrivna och med ett tydligt budskap. Hans musik passar oerhört bra till härliga sommardagar, och till dagar då man vill slappna av.

Dominic Balli är lite speciell då han är en självständig artist. Med andra ord finansierar han sin musik självständigt utan inblandning av olika skivbolag. Detta gör att den musik han skapar är helt av honom själv. Men som vi alla kan räkna ut är skapandet av en skiva varken enkelt eller billigt. Så Dominic frågade några familjer runt omkring honom om de ville vara med och finansiera hans senaste album ”Amarican Dream” som släpptes 2011. Till hans nästa album har han valt att fråga allmänheten om hjälp att skapa skivan. Han skriver själv att han vill skapa ett album som får vara en röst åt de som inte har förmåga att tala. Hans önskan är att hans nya skiva ska få bli fylld av musik som ger hopp. 

Men för att göra detta album behöver han hjälp att samla ihop 237’947,85 SEK, eller rättare sagt 35’000 USD. Personligen tycker jag det är en otrolig summa, men för Gud är ingenting omöjligt. Det är just denna attityd som jag tycker verkar lysa igenom i musiken. Att Guds kärlek är så gränslös och att i honom finns allt vi behöver.

Dominic Balli har hittills släppt tre album, varav det ena är julmusik med reggaetoner. Han sjunger mycket om Guds kärlek. Men också om att vi måste se och ta hand om varandra mer. Du hittar enkelt hans musik på spotify, och vill du läsa lite mer om hans insamling till hans nästa skiva kan du göra det genom att klicka här. Jag hoppas att du kan ha glädje av hans musik, och precis som jag lägga till en ny favorit till din sommarlista.

Enjoy, och på återseende!

- M