Stryper

Ja kära vänner, idag tillägnar jag veckans blogginlägg till rocklegenderna Stryper. För, som du kanske inte visste, så släppte de ett nytt album i år - No More Hell To Pay. Och albumet är precis vad du kan förvänta dig av Stryper. Höga toner, gitarrsolon, körande, energiska trummor, Jesussprängda texter.
Det är dock ett något mörkare sound än på tidigare album. Du hittar inga softislåtar på detta album såsom "Calling On You". "No More Hell To Pay" är mer som "To Hell With the Devil" om du känner till den låten.

Däremot hittar du Strypers tolkning av "Jesus Is Just Alright", den som DCTALK gjorde känd.
Stryper består av fyra män, alla födda på det tidiga 60talet. De släppte sitt första album 1984, då klädda i lejonman och trikåer.

Idag, snart 30 år senare, har de lagt trikåerna åt sidan men deras musikalitet är starkare än någonsin. Jag som gillar det lite mer tyngre rockigare tycker helt klart att deras nya album är right on. 

Dock är det inte musik jag kan lyssna på alltid, speciellt när jag behöver tänka klart många tankar. Men när jag behöver lite extra driv själv, som på gymmet så är Stryper perfekt. 

Det jag tycker är bäst med Stryper är att de har så radikala texter. De står för Jesus, för frälsningen och för sanningen. De är inte bara förebilder för kristna rockare, utan har brutit mark också på den generella rockarenan. De är som sagt legender och jag önskar se fler band som är rakt igenom Jesus och rakt igenom rock.

Tyvärr verkar det som att Youtube blivit allt mer restriktiv så jag kan tyvärr inte lägga ut ett klipp här. Men som vanligt är de lättillgängliga på Spotify och youtube.

Hoppas ni alla får en härlig sista vecka i November. Snart börjar julmyset!

- M

Månadens album november

Äntligen kan jag skriva ett inlägg. Precis så som livet säkert är för dig ibland är livet väldigt mycket just nu för mig. Mitt i heltidsjobb, träning, roll som mamma och fru, tid för sig själv, resa för att predika har vi alla i familjen fått vår beskärda del av höstförkylning. Tyvärr har det gjort att bloggen fått stå åt sidan.

Men ikväll hade jag laddat för att skriva om månadens album hos Premier, men min trogna dator har en gång för alla dragit sitt sista strå till stacken.
Jag ska göra vad jag kan för att ge en sådan rättvis bild av albumet, utan att egentligen kunna lyssna på den i skrivandets stund då jag sitter på en väns dator som inte har skivan.

Jag har däremot lyssnat på albumet tidigare, "Över allt" med Martin Börjesson och Johan Åsgärde. Och jag kan verkligen säga att det är musik som passade bra in i mitt lite stressiga liv på sistone. Albumet är en samling lovsånger, en del är nya, en del är nya svenska översättningar. Lovsång som du känner igen men ändå med en ny touch. Lovsång som inte blir alltför skramlig, vilket har gjort att jag gärna lyssnat på dem när jag suttit på kontoret på jobbet.

Efter vad jag läst när jag surfat på nätet förstår jag att Martin och Johan är erfarna lovsångare som gärna inspirerar andra att lovsjunga Gud. Alltid härligt med personer som lägger ner passion och hjärta i det dem gör. Ofta märks ju också det på att slutprodukten blir väl genomarbetad.

Du kan tävla om albumet genom att klicka här.

Lycka till!

Jag hoppas att vi så snart som möjligt får tag på en ny dator så att jag kan komma tillbaka i rutinen här på bloggen.

Tills nästa gång önskar jag dig Guds rika välsignelse.

- M

The Vespers

Godkväll!

Veckorna går ibland för fort. För mig har måndagskvällarna blivit en påminnelse om det. Känns som att det inte alls var länge sedan jag skrev om The Royal Royal och om hur härlig sommaren var! Samtidigt som sommaren känns som ett minne blott.
Som du säkert förstår har jag vissa gånger bestämt mig långt innan måndagen att jag ska skriva om en artist. Och ibland är det inte alls lika solklart. Vilket gör det hela mer spännande. Min ambition är dock att presentera musik som du inte hört förut.

Ikväll ska jag presentera ett band för dig som faktum är är helt nytt för mig med. Så jag tipsar lika mycket mig själv ikväll. The Vespers. Ett ungt band med unga artister. De anser sig inte vara ett kristet band, utan ett band med kristna. Deras sound är lite amerikanskt/folkligt, som kan för oss svenskar behövas lyssnas in. Lite som kaffe, om du förstår vad jag menar...

Jag gillar The Vespers stil. Lite flirt med 70-talet. De verkar inte ta sig själva på så stort allvar. Vilket märks i musiken, inte att de driver med sig och sin musik. Utan snarare att de inte anser sig själva som speciellt märkvärdiga. De är ett gäng unga vuxna som vill skapa musik och de sjunger om det som ligger nära deras hjärta, vilket i många fall blir om Jesus. Deras musik är kanske därför inte traditionell lovsång, men därmed inte sagt att de inte sjunger om sanningen.

Bandet består av två bröder och två systrar. Nej, de är inte gifta (jag ställde mig också frågan). Det härliga med syskon är ju att deras röster blir mycket samspelta. De kommer allihop från Nashville, USA. De träffades genom en gemensam vän 2008 och 2009 bildades The Vespers. De har släppt två album och tournerat runt i USA. För att vara ett så ungt band tycker jag (som dock är amatör) att deras musik är välgjord. Ska bli roligt att följa dem och se vilken utveckling The Vespers tar då de med största sannolikhet har många fler album som ska göras i framtiden.

Den låt jag lägger upp här är bara ett axplock. Det behövs att lyssnas på ett antal av deras låtar för att lära känna dem som band. Och du hittar dem enkelt på spotify och youtube.

Jag önskar er alla en härlig vecka och härligt lyssnande!

- M